"Ut med det gamla, in med det nya."
En förlegad regim håller sin befolkning gisslan. Prov på dess förtryck visas upp på en daglig basis. Befolkningen är rädd. Befolkningen saknar framtidstro. Men befolkningen följer ändå regimen, som får i en fålla. Klagande röster höjs ibland men utan effekt.
Pratar vi om president Snows diktatur i Panem? Faktiskt inte. Det vi pratar om är den regim som utgörs av Kobe Bryant, Byron Scott och Jimmy Buss i Los Angeles Lakers. De som förvirrar en hel värld av Lakerfans med sin medeltidsbasket och tvingar oss alla att bevittna det (okej ingen tvingar oss men vi säger att de gör det, OKEJ? Okej). Flera år av mörker har gjort oss nästan apatiska till den usla basket som spelas. Vi tänker inte ens på det längre. Ibland gjorde Kobe åtta assist och man tänkte "kanske?", bara för att snabbt slås ner igen när Kobe sköt 2-15 från golvet. De som kräver förändring tystas med argument som "du minns hur hemskt det var när D'Antoni coachade va? Vill du tillbaka dit? Eller Mike Brown? VILL DU TILLBAKA DIT?". Nej det är klart vi inte vill tillbaka dit. Men det måste finnas andra alternativ... Det måste!
På senare tid har några lovande unga spelare kommit till laget. De har något motvilligt tagit på sig rollerna som våra befriare. D'Angelo Russell har likt Katniss Everdeen tvingats på ett alldeles för stort ansvar för revolutionen. Han ska göra något NU! Han måste! Lakerfans behöver stordåd av honom för att våga tro.
Vid sin sida har han Julius Randle (Peeta) och Jordan Clarkson (Gale). De kan inte ändra allt själva, men de kan tända en gnista. Regimen försöker med alla möjliga medel stänga ner dem, tysta dem. Byron Scott VÄGRAR medge att Kobe är 100 år gammal och har haft tre allvarliga skador de senaste säsongerna. När vi höjer våra röster tystar han oss med att slänga in Lou Williams och Nick Young i fjärde perioden. Herregud! Hur ska vi klara oss?
Revolutionen kommer till ett pris. Men just nu är den nödvändig.
När kommer revolutionen?
lördag 28 november 2015
torsdag 19 november 2015
Cat problems
Bla, bla, Två steg från Skurholmen. Bla, bla, sinnessjukt bra podcast.
Nog om all champagne som vi badar i hela dagarna tack vare poddframgångarna. Vi tänkte ge er lite sammanhang och mer kött på benen från vårt senaste avsnitt "HÖR AV DIG, DENNIS!".
Till att börja med kan ni ta en titt på James "Flight" White och några av hans dunkar. Eller vad sägs om en mellan benen-dunk från straffkastlinjen?
Schmidt från serien New Girl har samma problem som jag, Max, katter vill slicka på våra bröstvårtor. Det är märkligt, vidrigt och beundransvärt på samma gång. Se skådespelaren Max Greenfield berätta om detta.
//Maxxx
Nog om all champagne som vi badar i hela dagarna tack vare poddframgångarna. Vi tänkte ge er lite sammanhang och mer kött på benen från vårt senaste avsnitt "HÖR AV DIG, DENNIS!".
Till att börja med kan ni ta en titt på James "Flight" White och några av hans dunkar. Eller vad sägs om en mellan benen-dunk från straffkastlinjen?
Schmidt från serien New Girl har samma problem som jag, Max, katter vill slicka på våra bröstvårtor. Det är märkligt, vidrigt och beundransvärt på samma gång. Se skådespelaren Max Greenfield berätta om detta.
Och slutligen. Så här kan det gå när Max Wiik har bloggtorka. Det blir fan inte vackert helt enkelt - ta en titt själva: http://www.nsd.se/sport/bloggar/basketbloggen/guldhjaltarna-det-hande-sen/?blog=5593896&entry=9672516
//Maxxx
torsdag 5 november 2015
Varför bryr vi oss?
Hellooooooo friends!
Att följa en liga kan vara väldigt tidskrävande och ger inte alltid en önskad avkastning på investerad tid (eller pengar för den delen, League Pass är fett dyrt fan). Även de bästa matcherna (herrejävlar såg ni Warriors-Clippers i natt!?) kan kännas betydelselösa in the grand scheme of things, när matchen är slut och alla vänner har gått hem.
Varför spenderar vi så mycket tid och pengar på att följa professionell idrott egentligen? Visst, ibland tangerar idrottshändelser större frågor, ibland kan de reflektera samtiden, ibland kan idrott inspirera och influera och åstadkomma viktiga saker. Ofta är dock idrotten bara ett sidoflöde i ditt liv som du kan dyka ner i ibland.
Jag kan mata på med ett oändligt flöde av existentiellt tugg om idrott forever, tro mig. Det här är tankar som väl slår alla då och då(?), speciellt när de vaknar mitt i natten av en app som tjuter och varnar att "Derrick Favors will likely miss Wednesdays game due to flu-like symptoms".
Men idrott betyder ju bara något för att vi bryr oss. OCH TRO FAN ATT VI GÖR DET! Gud vet att minst 70 procent av mina mest givande vänskaper bygger på att prata om basket, framförallt NBA. Vissa dagar sitter jag i timmar och kollar Youtube-klipp på Ben McLemore för att kunna argumentera om han borde starta framför Marco Bellinelli eller om jag ska plocka upp honom i mitt Fantasy-lag. Det är ju så jävla roligt att följa NBA, och som en vis kvinna en gång sa till mig: "roliga saker ska du ta vara på!"
Det är därför vi valde att spela in två timmar och trettiotvå minuter specialpådd inför NBA-säsongen. Vi är övertygade om att det finns fler som mig, eller i alla fall åt det hållet.
Well then... Här kommer lite videor och bilder till del två av vår NBA-special.
Att följa en liga kan vara väldigt tidskrävande och ger inte alltid en önskad avkastning på investerad tid (eller pengar för den delen, League Pass är fett dyrt fan). Även de bästa matcherna (herrejävlar såg ni Warriors-Clippers i natt!?) kan kännas betydelselösa in the grand scheme of things, när matchen är slut och alla vänner har gått hem.
Varför spenderar vi så mycket tid och pengar på att följa professionell idrott egentligen? Visst, ibland tangerar idrottshändelser större frågor, ibland kan de reflektera samtiden, ibland kan idrott inspirera och influera och åstadkomma viktiga saker. Ofta är dock idrotten bara ett sidoflöde i ditt liv som du kan dyka ner i ibland.
Jag kan mata på med ett oändligt flöde av existentiellt tugg om idrott forever, tro mig. Det här är tankar som väl slår alla då och då(?), speciellt när de vaknar mitt i natten av en app som tjuter och varnar att "Derrick Favors will likely miss Wednesdays game due to flu-like symptoms".
Men idrott betyder ju bara något för att vi bryr oss. OCH TRO FAN ATT VI GÖR DET! Gud vet att minst 70 procent av mina mest givande vänskaper bygger på att prata om basket, framförallt NBA. Vissa dagar sitter jag i timmar och kollar Youtube-klipp på Ben McLemore för att kunna argumentera om han borde starta framför Marco Bellinelli eller om jag ska plocka upp honom i mitt Fantasy-lag. Det är ju så jävla roligt att följa NBA, och som en vis kvinna en gång sa till mig: "roliga saker ska du ta vara på!"
Det är därför vi valde att spela in två timmar och trettiotvå minuter specialpådd inför NBA-säsongen. Vi är övertygade om att det finns fler som mig, eller i alla fall åt det hållet.
Well then... Här kommer lite videor och bilder till del två av vår NBA-special.
Welcome to the Gun show
The looks of a leader
Känslan av att marken försvinner under honom
Ett litet urval av retweets rörande Coach Scott från @nilxup (Nils)
Till sist, Chris Paul - passiv-aggressiv konflikthanterare.
Sköt om er, hörni!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)